”Som man sår” – genialt om det frustrerade manslivet

Könsklichéerna bestämmer, dem vi mer eller mindre hårdhänt pressas in i. Som titeln anger: ”Som man sår.” … Macho, frustration och längtan vävs samman i dans, dialog och uttryck. Män, av tradition så ofta rekryterade till det kollektiv vilket erbjuder större gemenskap i skränen ”Bajen, bärs och rakade brudar” än ger den enskilde mod att söka sin egen svaghet och empati. …

… Hos Unga Klara ställer ”manligheten” sig själv till svars. Men är det verkligen individens ansvar att kollektivet löper amok?…

… ”Som man sår” tillhör de scenkonstupplevelser som är så starkt berörande och genialt framförda att jag lämnar teatern aningen förändrad. Det är fruktansvärt. Och fruktansvärt bra. DAGENS NYHETER


Hyggliga, utsatta och missförstådda

Åtta mansroller tar tag i ”inte-alla-män”-diskussionen och bildsätter den med sex män och två kvinnor på scenen. Chefen, professorn, studenten, författaren, generalen, gitarristen, maken och (den manlige) feministen – hyggliga typer allihop, som känner sig ensamma, utsatta och missförstådda. Men som i ett trängt läge blickar bakåt och gör vad män brukat göra. Byn blir bombad, flickan blir våldtagen.  … detta behöver sägas om och om igen. På nya sätt, på gamla vis, på andra vis. EXPRESSEN


Tyranner och sköna snubbar

Tilltalet är tidvis absurdistiskt där tårtfirande får en viss framträdande roll i det destruktiva krigsmaskineriet som kanske är mansnormens största övertramp, men i slutändan blir detta kollektiv av män representanter för den skevhet i maktfördelning som är patriarkatets själva fundament. Studenten, Professorn, Gitarrkillen … från historiens värsta tyranner till alla sköna snubbar som efter ett par öl för mycket börjar tafsa, alla är de delar av ett och samma problem. AFTONBLADET


Machomannen ställs till svars för skeva ideal.

Mansrollerna osar av maktfullkomlighet, förnekelse och brutalitet när Unga Klara spelar ”Som man sår”. Männen är skal, symboler, förkroppsligade idéer och öden.

… En ensemble av dansare och dansanta skådespelare utgör ett kollektiv med gemensamma fysiska uttryck i snabba danspartier eller stillsamt rörliga skulpturer. Ur gruppen lösgörs solister eller par, ibland i parallella skeenden. … Några har ett gemensamt mörkt förflutet, som Dag Anderssons rufsige rockgitarrist och Erik Linghedes exakt inprickade frasfeminist. SVENSKA DAGBLADET


KÖP BILJETTER HÄR!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s